Den där dr Google..
Nu i vår kommer jag ha en presentation om diabetes typ 1 för personalen på skolan som Petter kommer att börja på till hösten. I samband med detta vill jag ju självklart förbereda mig och vara ordentligt påläst. Då jag bland annat kommer att nämna att diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom kanske det är bra att nämna vad autoimmun är för de som inte vet, och nu ikväll kom jag på att jag ska nämna några andra autoimmuna sjukdomar som någon kanske kan relatera till.
Jag googlar såklart.. Och ser där att vitiligo är en autoimmun sjukdom. Sambon (som har diabetes typ 1) har vitiligo. Han har alltså dubbeldiagnos på autoimmuna sjukdomar.. (Vitiligo gör att pigmentet i huden försvinner fläckvis, typ.. ) Hoppas Petter slipper det.. (hmm.. har han inte en ljus fläck på kinden..)
Läser också att Reumatoid artrit är autoimmun. Hmm.. Min pappa (53 år) har fått byta ut båda sina knäleder pga att brosket vittrat bort, och jag har för mig att han sagt att det är något reumatiskt. Han slet ut sina knän som fotbollsspelare och snickare i unga år, men det här reumatiska tror jag utbröt efter att han fick borrelia för ca 10 år sen.
Jaha, då finns generna på min sida också. Jag bara väntar på att mina knakande knän ska börja göra ont.. :-/
Hoppas Matilda slipper allt vad autoimmuna sjukdomar heter!!!
(man tycker ändå att de borde kommit längre i forskningen med att förhindra autoimmuna sjukdomar. what more is there to know om T-celler och B-celler och allt vad det nu är...?)
Förkyld
Hmm ovanligt sjuk vinter det här.. Jag är aldrig sjuk annars men nu verkar det som att jag åker på allt som barnen drar med sig. Efter att Matilda varit opigg och kraxat som en kråka sen i måndags har jag nu åkt på någon snorbacill.
Petter har blivit lite snorig också. Han klagade på ont i halsen en kväll och hade lite förhöjd temp torsdag-fredag, men blodsockret har varit ok, så det är nog inget allvarligt på honom.
Vi är förresten inne i ett stim med jättebra värden! (det förtjänar vi efter perioden kring jul..) Han ligger sällan över 10 och det känns fantastiskt! Skulle vara intressant att se hur hba1c är i en sån här period. Hur långt ifrån en frisk persons värde han ändå ligger..
Petter har blivit lite snorig också. Han klagade på ont i halsen en kväll och hade lite förhöjd temp torsdag-fredag, men blodsockret har varit ok, så det är nog inget allvarligt på honom.
Vi är förresten inne i ett stim med jättebra värden! (det förtjänar vi efter perioden kring jul..) Han ligger sällan över 10 och det känns fantastiskt! Skulle vara intressant att se hur hba1c är i en sån här period. Hur långt ifrån en frisk persons värde han ändå ligger..
Äntligen..
... är alla pigga igen efter nästan 2 veckor av magåkommor.
Barnen var dålig 4-5 dagar var, och Matilda blev ordentligt påverkad då hon inte hade någon matlust och inte åt på två dagar. Som tur var så krävs det nog ganska mycket innan Petter inte vill stoppa i sig något.
I alla fall, när jag trodde det värsta var över fick jag mig själv en riktig däng.. Klockan 4 måndag morgon vaknade jag och fick direkt bege mig till toan och hade helvete en stund. UUUUHhh vad jag inte gillar att kräkas.. Det tog tills 4 på eftermiddagen innan jag kunde äta och dricka utan att det gick rakt igenom. Timmarna innan det var hemska, jag ville häva i mig litervis med vatten, men visste attt det inte var någon speciell idé. Men nu är jag återhämtad och imorgon blir det vardag med praktik och barnomsorg igen.
Jag måste bara nämna att jag är så himla tacksam att mina barn är så fantastiska. Hela måndagen när jag var dålig så lekte och lekte och lekte de, tillsammans. Inga bråk, och när jag frågade om jag skulle sätta på Bolibompa sa de "näää vi vill leeeeka!"
Jag märker att de verkligen kommer ner i varv och inte kräver så mycket mer än varandra (och Cars-bilarna) när vi är hemma längre perioder. Så nu blir de väl lite mer svårstimulerade hemma när de ska tillbaka till dagis/dagmamma,men så är det..
40-årsfesten i lördags var förresten himla lyckad. Jag hjälpte till med servering och disk, så det var några intensiva timmar när den värsta ruschen var. 60 vuxna och 20 barn är en del.. Men när alla ätit och värsta disken var undanplockad kunde jag slappna av och dansa och festa och ha kul. Hade dock nya skor med klack, och efter 3-4 timmars dansande och buggande hade jag blåsor på trampdynorna. Kom hem 4 på morgonen, fick sova ostört till 6.30, sen var jag trött resten av dagen! Och hade ont i knäna. Men det var det värt!!
Barnen var dålig 4-5 dagar var, och Matilda blev ordentligt påverkad då hon inte hade någon matlust och inte åt på två dagar. Som tur var så krävs det nog ganska mycket innan Petter inte vill stoppa i sig något.
I alla fall, när jag trodde det värsta var över fick jag mig själv en riktig däng.. Klockan 4 måndag morgon vaknade jag och fick direkt bege mig till toan och hade helvete en stund. UUUUHhh vad jag inte gillar att kräkas.. Det tog tills 4 på eftermiddagen innan jag kunde äta och dricka utan att det gick rakt igenom. Timmarna innan det var hemska, jag ville häva i mig litervis med vatten, men visste attt det inte var någon speciell idé. Men nu är jag återhämtad och imorgon blir det vardag med praktik och barnomsorg igen.
Jag måste bara nämna att jag är så himla tacksam att mina barn är så fantastiska. Hela måndagen när jag var dålig så lekte och lekte och lekte de, tillsammans. Inga bråk, och när jag frågade om jag skulle sätta på Bolibompa sa de "näää vi vill leeeeka!"
Jag märker att de verkligen kommer ner i varv och inte kräver så mycket mer än varandra (och Cars-bilarna) när vi är hemma längre perioder. Så nu blir de väl lite mer svårstimulerade hemma när de ska tillbaka till dagis/dagmamma,men så är det..
40-årsfesten i lördags var förresten himla lyckad. Jag hjälpte till med servering och disk, så det var några intensiva timmar när den värsta ruschen var. 60 vuxna och 20 barn är en del.. Men när alla ätit och värsta disken var undanplockad kunde jag slappna av och dansa och festa och ha kul. Hade dock nya skor med klack, och efter 3-4 timmars dansande och buggande hade jag blåsor på trampdynorna. Kom hem 4 på morgonen, fick sova ostört till 6.30, sen var jag trött resten av dagen! Och hade ont i knäna. Men det var det värt!!
Magsjukevecka
Nu har det gått en vecka sen Petter blev lös i magen. Han har dock varit ok sen i onsdags, men lilla Mimmas mage är inte alls bra. Hon äter dåligt, det rinner ur henne och imorse kräktes hon. Förhoppningsvis var det pga för mycket vätska på tom mage. Orka kräksjuka liksom!!!?!
Blev positivt överraskad idag när det plingade på telefonen och jag fick mail från skolans specialpedagog. Hon hade i sin tur fått mail av rektorn där Petter börjar till hösten, och vi planerade in det första informationsmötet med alla pedagoger på skolan där jag ska berätta om diabetes. Jag mailade rektorn för två veckor sen ungefär och förklarade hur jag vill att förberedelserna inför skolstarten ska se ut.
Först och främst ska jag ha info-mötet med all personal på skolan. Alla ska veta vad diabetes typ 1 är, hur det behandlas och vad man gör i en akutsituation. Sen tänker jag ha 2-3 tillfällen där hans klasslärare och fritidspersonalen lär sig mer ingående om behandlingen. De ska kunna ta blodsocker, dosera insulin med pumpen, uppskatta doser baserat på underlag från mig och ge insulin med penna. Jag har även kontaktat pumpföretaget så jag kan få tillgång till en lånepump, och förhoppningen är att de som vill ska få vara diabetiker för en dag eller två. Då lär de sig hantera pumpen på ett vant sätt, vilket jag tror är viktigt för att bli trygg i att ge insulin.
Imorgon vankas det 40-årsfest. En av bästa vännernas sambo fyller, och det ska bli så trevligt att festa till det lite. Barnen är hemma med pappan i tryggt förvar och jag har, trots att vi bor på vischan, bara en kilometers krypavstånd hem. ;-)
Lita aldrig på en nyvaken (och låg) diabetiker!
Oj oj oj vad jag skrattade i morse!
Klockan var 6,30 och jag hade precis gått upp för att göra mig iordning att åka till jobbet/praktiken. Plötsligt hörde jag "Lotta, är du vaken!!?" Det var sambon som låg i soffan, han brukar sova där. Han jobbar f.ö. till 01,15, så han brukar sova ganska gott vid 6,30.
Nu ville han uttrycka nånting till mig och konversationen gick ungefär såhär:
-ÖÖÖhhhhhh, imorgon ska jag tiiiiilll......
- Imorgon fredag eller menar du torsdag??
-Jag ska tiiill......öööhhhh....till... imorgon ska jag till.....
-Allltså menar du fredag eller torsdag? Det är torsdag idag..
-Jag ska till läääää... jag ska till...tiiiiiiill.. läääää..
-Är du låg? Ska du ta blodsocker?
-Nej nej! Jag ska till... lääääk..AH men va fan? Jag ska till lääääk..
-Ska du till läkaren?
-Nej.. öööhh jag ska till..... tiiiiiill....läääk..
-Är du säker på att du inte är låg?
-Ja. Jag ska till lääää.... läääää... läkaren!
-Ska du till läkaren idag, på torsdag?
-Ja.. eller Nej! Jag skaaaaa..... Ah men vad helvete är jag dum i huvudet eller? Jag ska ha fika till jobbet.Det är torsdag och jag ska ha fika till jobbet!
*Gapflabb!*
Det hela tog säker 2-3 minuter att få fram. En minut senare frågade han om jag kunde ta blodsocker på honom. Det visade 1,4.
Irri!
Barnen är kassa i magen, så de är hemma.
Sambon börjar jobbet 15,45 så han är hemma med dem på dagen, så jag jobbar (har praktik) till 15,00, sen åker jag hem och tar över.
Idag kom jag hem, ser att de använt sprutan idag, frågar om pumpen larmat för stopp. Det hade den gjort, kollar pumpen, det var 8.30 i morse. Petter har inte pumpen på sig, den ligger på soffan.
Panikskjutsar sambon till jobbet då han nästan blir sen.
Kommer hem, kollar blodsocker på Petter. 16,1. Hmm... kollar ketoner. 0,2. Petter får i princip aldrig ketoner!
(Han hade fått 1E insulin 2,5 timmar tidigare)
Åhhh, kan den där människan lära sig att byta insulin + infusionsset + nål, så slipper jag stressa med det när jag kommer hem samtidigt som barnen måste duscha (de luktar prutt), vi måste hinna till apoteket (4 mil t.o.r.) för att beställa hjälpmedel, laga mat, ta in sambons hästar och helst hinna andas också.
ÅÅÅH!
Kan tillägga att sambon är diabetiker själv, har sprutor och förmodligen tycker att pumpen är onödig på Petter, det är ju "smidigare" med sprutor...
En vardagsreflektion
Det är fredag, och en helt vanlig vecka är till ända.
Nu under praktiken får jag en glimt av vad som komma skall. Det där ekorrhjulet. Och jag vet inte, det känns sådär att om bara nåt år kommer varje vecka se ut som de gör nu.
Undrar lite när man får tid för livet liksom? För jag vill inte att livet ska vara jobb, städ, tvätt, mat. För det är det som hinns/orkas, och det som inte hinns på veckorna får klämmas in på helgerna. När får man tillfälle att inte behöva tänka på något?
Eller så har vi blivit alldeles för bortskämda senaste. Eller i alla fall påprackade hur livet "ska" vara, med vardagslyx och tid och allt vad det heter. Det har vanliga svenssons aldrig haft, så varför skulle det ändras nu? Nu är man som sagt dock mer medvetna om andras situation och eftersom ett vanligt svenssonliv inte är så värst intressant är det alla andra livsstilar som blir belysta, vilket i sin tur gör att vi med svenssonliv blir jäkligt besvikna, och trånar efter något annat.
Dumma informationssamhälle..
Slut på veckan
Tiden rusar iväg!
Praktik 7,30-16,00, hämta barn, laga mat, tar det lugnt en halvtimme, in med hästarna, fixa kvällsmat, lägga barn, förbereda morgondag, somnna.
Lördagen igår gick i tvättens tecken, och just nu snurrar den sista tvätten i maskinen. Idag åker vi till morfar som fyller år, och det blir som alltid en utmaning med mormor goda fika, att pricka rätt med insulinet. Får inte glömma att ta med funlighten! Tror mormor är lite besviken på att jag inte låter Petter dricka hennes hemgjorda, men det blir ohållbart.
Blev förövrigt väldigt förvånad imorse när jag kollade blodsockret på Petter. Efter att ha legat perfekt innan frukost sista dagarna visade mätaren 14,3 klockan åtta idag. Luftbubbla eller åter en infektion på igång? Ja, det lär vi väl få veta i sådant fall!
Praktik 7,30-16,00, hämta barn, laga mat, tar det lugnt en halvtimme, in med hästarna, fixa kvällsmat, lägga barn, förbereda morgondag, somnna.
Lördagen igår gick i tvättens tecken, och just nu snurrar den sista tvätten i maskinen. Idag åker vi till morfar som fyller år, och det blir som alltid en utmaning med mormor goda fika, att pricka rätt med insulinet. Får inte glömma att ta med funlighten! Tror mormor är lite besviken på att jag inte låter Petter dricka hennes hemgjorda, men det blir ohållbart.
Blev förövrigt väldigt förvånad imorse när jag kollade blodsockret på Petter. Efter att ha legat perfekt innan frukost sista dagarna visade mätaren 14,3 klockan åtta idag. Luftbubbla eller åter en infektion på igång? Ja, det lär vi väl få veta i sådant fall!
7/1-13
Sitter i soffan äntligen efter en intensiv dag. Tar igen mig lite innan jag ska göra sista rycket och förbereda morgondagen.
Idag stod alltså läkarbesök på schemat. Vi åkte hemifrån strax efter tio. 1 mil hemifrån kom jag på att jag glömt cgm-en som skulle lämnas tillbaka och vars resultat skulle utvärderas. Så det blir 2 mils omväg, men sen kom vi ialla fall iväg och åkte till IKEA och åt. Därefter åkte vi till sjukhuset och vi var tidiga med flit, så barnen fick leka på lekterapin en stund innan besöket.
Besöket var planerat till 13.30, och en sköterska tog och förde in cgm-resultatet i datorn. Vi tog vikt, längd och hba1c. Han vägde 24 kg och han har inte gått ner något i vikt i alla fall, vid förra besöket vägde han 23 nånting. Sen fick vi sitta och vänta på läkaren. Då kom jag på att de brukar ju ta data ifrån pumpen också, så jag fick knacka på hos sköterskan igen. "Ja just det!" Och i och med att Petter är den enda i Jkpg's län med Dana-pump tog det 10-15 minuter innan två förvirrade sköterskor lyckats med det (med hjälp av mig).
Läkaren dök upp vid 14.30 och vi gick igenom resultatet. Vi kom fram till att höja basalen vid ett par ställen. Och jag konstaterade att även om jag tycker att Petter bara är hög eller låg, så finns det många värden inom målområdet också.
Hba1c låg på 53. Inte lika bra som förra på 45, men det var väntat efter senaste tidens förkylningar.
Något läkaren sa var att vi kanske ska öva Petter att vara hos andra själv, samt att sova över hos någon. Och lära honom att ge bolus själv, för att bli mer självständig. Jag tänker att hon har en poäng där, även om varken jag eller Petter känner något behov av det. Men som läkaren sa, ju äldre han blir desto jobbigare blir det att "frigöra" sig.
Och det där med att han ska ge sig bolus själv vore ju himla praktiskt. Jag är nog lite väl "curlig" när det gäller det där. Han kan ta blodsocker själv, men jag gör det alltid åt honom. Tror det bottnar i att jag inte vill att han ska behöva tänka så mycket på diabetesen, han är ju bara 5 år, han ska bara behöva leka. ;) Nä, jag får nog bättra mig där.. Det får bli ett mål till sommaren!
Nu ska jag packa barnens väskor inför imorgon, ta på mig mysigaste myskläderna, ta en kopp te och ställa klockan på 06.30. Hu!
att ställa klockan
Imorgon ställer jag klockan på 7.30, tar en kopp te och sen väcker jag barnen kl 8. Nu får vi ta och skärpa oss, då jullovet har bjudit på sovmorgnar till 9 varje dag tror jag.
Tänker att imorgon är sista dagen innan allvaret. 9 veckor av 7.30-16: en försmak på en vanligt arbetandes persons vardag. Ska bli intressant hur jag reder ut jobb, mat, tvätt, städ, barn m.m. under LIA-perioden.
Tänker att imorgon är sista dagen innan allvaret. 9 veckor av 7.30-16: en försmak på en vanligt arbetandes persons vardag. Ska bli intressant hur jag reder ut jobb, mat, tvätt, städ, barn m.m. under LIA-perioden.
Det där med mat..
Alltså, innan Petter fick diabetes lagade jag mat minst sagt oregelbundet. Helgerna var katastrof (tacka vet jag barnens mormor och farmor) och på vardagarna tänkte jag att de har ju fått mat på dagis/dagmamma, så lagad mat hemma var inte nödvändigt.
Nu har jag ju självklart tvingats till bättring, och ser till att Petter får lagad mat 2 gånger om dagen med undantag för någon helgdag då och då när rutinerna faller.
En vanlig dag hos oss ser ut som följer:
8-tiden Frukost
10-tiden Frukt
11.30-12.00 Lunch
14.30 Mellanmål
17.00 Middag
19.15 Kvällsmat
Det jobbiga nu är att komma på vad vi ska äta. Jag har så dålig fantasi och det som går runt här hemma är köttfärsrätter (köttfärssås, lasagnette), köttbullar, korvrätter (stekt, korvstroganoff) och fisk (lax eller torsk). (känner mig som värsta miljöboven som äter kött/fisk varje dag..) Sen är det pasta, ris eller potatis till. Och mellanmålen varieras mellan typ skorpor/knäckebröd och blåbärsglass (frusna blåbär+turkisk yoghurt). Så himla tråkigt att Petter inte gillar smoothies, för det är så bra och enklare att variera.
Skulle så gärna kunna vara mer fantasifull, men tid, pengar och smak begränsar en del (min kräsenhet gick över i 20-25-årsåldern, upptäcker fortfarande nya smaker som jag ratat hela livet så jag kan inte anklaga barnen för att de inte vågar prova nya saker..) .
Så om det är någon som läser som har en lättlagad veckomatsedel eller liknande är jag mer än tacksam för inspiration!
En börjar bli gammel..
Har precis kollat på en dokumentärfilm om den där Justin Bieber.
Förstår inte hypen? Hans hår är.. inte snyggt. Han sjunger töntiga låtar. Han har absolut ingen sex appeal. (sen blir jag förfärad när 7-8-åriga flickor tycker att han är "hot," de ska inte veta vad det är!!)
Sen blir jag lite orolig när jag tänker på hur hans liv ser ut. Han kan omöjligt veta vem han själv är med alla människor runt omkring honom som avgudar honom trots att de inte känner honom, plus alla i hans närhet som lever på att han presterar någonting hela tiden. Han är typ 16.. (iallafall när dokumentären spelades in)
Oj vad gammal jag har blivit!
Förstår inte hypen? Hans hår är.. inte snyggt. Han sjunger töntiga låtar. Han har absolut ingen sex appeal. (sen blir jag förfärad när 7-8-åriga flickor tycker att han är "hot," de ska inte veta vad det är!!)
Sen blir jag lite orolig när jag tänker på hur hans liv ser ut. Han kan omöjligt veta vem han själv är med alla människor runt omkring honom som avgudar honom trots att de inte känner honom, plus alla i hans närhet som lever på att han presterar någonting hela tiden. Han är typ 16.. (iallafall när dokumentären spelades in)
Oj vad gammal jag har blivit!
Drömmen
Ett sött litet torp, ett hönshus och ett uthus/förråd. Geee miiiiig!
Här skulle jag och barnen gå och skrota och bara ha det trevligt. Kanske ett par tysta* getter till gräsklippning för att slippa den tråkiga delen.
Yeah yeah, keep on dreaming... (de säger att om man vill något tillräckligt mycket så får man det till slut..)
*Vi hade getter här i två år, och gud vad de skrek! Så fort de såg någon, eller ville någon något så bäade de inte, de skreeeek. Jag tröttnade och sålde de jobbiga jävlarna. Men söta var de, och jag skulle gärna ha några tysta exemplar.
Går och nynnar..
"I can see clearly now hmmhmmhmmmhmmm".
Anledningen?
Alla fönster i huset är putsade!!! I love it!
Och imorgon kör jag ut alla andra ur huset och skurar golven. Åh vad huset kommer att kännas anständigt!
Anledningen?
Alla fönster i huset är putsade!!! I love it!
Och imorgon kör jag ut alla andra ur huset och skurar golven. Åh vad huset kommer att kännas anständigt!
Sovrekord och stundande läkarbesök
Idag sov barnen sitt längsta nånsin, till 9.30. Skönt att de kan sova ut ordentligt, även om jag själv inte gillar att sova länge (men förmodligen behövde jag det eftersom jag inte vaknade före dem). Petters blodsocker låg inom rimliga gränser trots sent uppvak, men det var inte vant att få frukost så pass sen, så efter frukosten rusade det iväg till 22. :-/
På måndag har vi som sagt läkarbesök, och jag ser alltid fram emot det. Förmodligen för att jag tror att läkaren ska komma med någon fantastisk lösning till svängande blodsocker, medan sanningen är den att det är upp till mig själva att lista ut allt.
Ska bli intressant dock att se om det hänt något med Petters vikt. Han gick ner i vikt första tiden efter diagnosen och stod sen stilla ett tag. Jag ringde dietist som precis som jag var lite länge för en 4-5-åring att inte lägga på nåt kilo, men vid senaste besöket hade han dock gått upp ett halvkilo så jag hoppas det har fortsatt åt det hållet. Fast både jag och Petters pappa var knubbiga som små för att sedan bli som streck i skolåldern, så jag antar att det är nu som Petter går in i den åldern också.
Kom förresten att tänka på nyårsafton förra året. Den inträffade 4 dagar efter Petters debut, och vi fick permis ett par timmar och åkte hem till min mamma och åt lite mat på eftermiddagen. Kom tillbaka till sjukhuset vid 19-tiden, åt kvällsmat och sen var det läggdags för Petter. Jag själv slocknade medans jag nattade honom för att sedan vakna vid tolvslaget av fyrverkerierna utanför. Sen somnade jag om. Min most exciting nyårsafton nånsin!
Kommer också ihåg morgonen efter, jag pigg och utvilad gick och hämtade frukost och i korridoren gick en kostymklädd pappa som såg helt slut (bakfull) ut, drickandes vatten. Minns att jag tyckte han såg så komisk ut, fast mindre komiskt var det väl att han var där av en anledning.. Undrar fortfarande vad som hade hänt hans barn just den natten.
