Sockermamma

-

-

Petter har haft sin diabetes i 5 månader (och 2 dagar) nu. Det längsta han varit utan någon av oss föräldrar under de här månaderna är.. ett par tre timmar kanske*? Den enda förutom oss som gett Petter insulin är min mamma*.

-

-

Jag skulle gärna se att Petter fick vara hos kompisar och leka själv längre stunder, men samtidigt vill jag inte dumpa över "ansvaret" på någon annan stackars förälder som kanske inte känner sig säker i situationen. Sen har jag även svårt att släppa kontrollen..

-

-

Jag har dock turen att ha två fina vänner som jag har för avsikt att lära sig lite mer. Den ena vännen har barn i exakt samma ålder som mina, och våra barn är som syskon. Hon kan ta blodsocker på Petter med Freestyle Lite-mätaren, så om vi ätit och jag gett honom insulin kan jag lämna honom där en stund, och hon kan kolla upp bs om hon misstänker ett lågt värde. Så om jag bara lär henne hur hon ska ge måltidsdoser, så kan Petter även få sig något mellanmål eller liknade utan att jag är där.

-

-

Den andra vännen är en granne och våra barn är bästa vänner (vilken liga, de är födda 06, 07, 08, 09) och älskar att leka. Pappan i det hushållet har diabetes typ 1, så de vet hur sjukdomen fungerar. Så om de får koll på hur våran bs-mätare funkar och även hur måltidsdoserna ges skulle Petter kunna hänga där längre stunder.

-

-

Men vi får ju aldrig vara långt borta och alltid vara ett telefonsamtal bort. Vad som helst kan hända, medvetslöshet, kramper, ketonförgiftning, pumpstopp whatever.

-

-

Andra som jag skulle önska lärde sig baserna är Petters farmor och morfar och min syster. Men det kommer, än så länge är han ju faktiskt ganska liten och jag gillar att ha honom hos mig, och behovet att lämna bort honom är inte så vidkommande än. =)

-

-

*Petter går på förskola, men där ser jag det som att det är deras jobb att sköta om Petter och hans diabetes..