Sockermamma

Hmm ovanligt sjuk vinter det här.. Jag är aldrig sjuk annars men nu verkar det som att jag åker på allt som barnen drar med sig. Efter att Matilda varit opigg och kraxat som en kråka sen i måndags har jag nu åkt på någon snorbacill.

Petter har blivit lite snorig också. Han klagade på ont i halsen en kväll och hade lite förhöjd temp torsdag-fredag, men blodsockret har varit ok, så det är nog inget allvarligt på honom.

Vi är förresten inne i ett stim med jättebra värden! (det förtjänar vi efter perioden kring jul..) Han ligger sällan över 10 och det känns fantastiskt! Skulle vara intressant att se hur hba1c är i en sån här period. Hur långt ifrån en frisk persons värde han ändå ligger..

... är alla pigga igen efter nästan 2 veckor av magåkommor.

Barnen var dålig 4-5 dagar var, och Matilda blev ordentligt påverkad då hon inte hade någon matlust och inte åt på två dagar. Som tur var så krävs det nog ganska mycket innan Petter inte vill stoppa i sig något.

I alla fall, när jag trodde det värsta var över fick jag mig själv en riktig däng.. Klockan 4 måndag morgon vaknade jag och fick direkt bege mig till toan och hade helvete en stund. UUUUHhh vad jag inte gillar att kräkas.. Det tog tills 4 på eftermiddagen innan jag kunde äta och dricka utan att det gick rakt igenom. Timmarna innan det var hemska, jag ville häva i mig litervis med vatten, men visste attt det inte var någon speciell idé. Men nu är jag återhämtad och imorgon blir det vardag med praktik och barnomsorg igen.

Jag måste bara nämna att jag är så himla tacksam att mina barn är så fantastiska. Hela måndagen när jag var dålig så lekte och lekte och lekte de, tillsammans. Inga bråk, och när jag frågade om jag skulle sätta på Bolibompa sa de "näää vi vill leeeeka!"

Jag märker att de verkligen kommer ner i varv och inte kräver så mycket mer än varandra (och Cars-bilarna) när vi är hemma längre perioder. Så nu blir de väl lite mer svårstimulerade hemma när de ska tillbaka till dagis/dagmamma,men så är det..

40-årsfesten i lördags var förresten himla lyckad. Jag hjälpte till med servering och disk, så det var några intensiva timmar när den värsta ruschen var. 60 vuxna och 20 barn är en del.. Men när alla ätit och värsta disken var undanplockad kunde jag slappna av och dansa och festa och ha kul. Hade dock nya skor med klack, och efter 3-4 timmars dansande och buggande hade jag blåsor på trampdynorna. Kom hem 4 på morgonen, fick sova ostört till 6.30, sen var jag trött resten av dagen! Och hade ont i knäna. Men det var det värt!!

Barnen är kassa i magen, så de är hemma.
Sambon börjar jobbet 15,45 så han är hemma med dem på dagen, så jag jobbar (har praktik) till 15,00, sen åker jag hem och tar över.

Idag kom jag hem, ser att de använt sprutan idag, frågar om pumpen larmat för stopp. Det hade den gjort, kollar pumpen, det var 8.30 i morse. Petter har inte pumpen på sig, den ligger på soffan.
Panikskjutsar sambon till jobbet då han nästan blir sen.
Kommer hem, kollar blodsocker på Petter. 16,1. Hmm... kollar ketoner. 0,2. Petter får i princip aldrig ketoner!
(Han hade fått 1E insulin 2,5 timmar tidigare)

Åhhh, kan den där människan lära sig att byta insulin + infusionsset + nål, så slipper jag stressa med det när jag kommer hem samtidigt som barnen måste duscha (de luktar prutt), vi måste hinna till apoteket (4 mil t.o.r.) för att beställa hjälpmedel, laga mat, ta in sambons hästar och helst hinna andas också.
ÅÅÅH!

Kan tillägga att sambon är diabetiker själv, har sprutor och förmodligen tycker att pumpen är onödig på Petter, det är ju "smidigare" med sprutor...

Tiden rusar iväg!

Praktik 7,30-16,00, hämta barn, laga mat, tar det lugnt en halvtimme, in med hästarna, fixa kvällsmat, lägga barn, förbereda morgondag, somnna.

Lördagen igår gick i tvättens tecken, och just nu snurrar den sista tvätten i maskinen. Idag åker vi till morfar som fyller år, och det blir som alltid en utmaning med mormor goda fika, att pricka rätt med insulinet. Får inte glömma att ta med funlighten! Tror mormor är lite besviken på att jag inte låter Petter dricka hennes hemgjorda, men det blir ohållbart.

Blev förövrigt väldigt förvånad imorse när jag kollade blodsockret på Petter. Efter att ha legat perfekt innan frukost sista dagarna visade mätaren 14,3 klockan åtta idag. Luftbubbla eller åter en infektion på igång? Ja, det lär vi väl få veta i sådant fall!

Imorgon ställer jag klockan på 7.30, tar en kopp te och sen väcker jag barnen kl 8. Nu får vi ta och skärpa oss, då jullovet har bjudit på sovmorgnar till 9 varje dag tror jag.

Tänker att imorgon är sista dagen innan allvaret. 9 veckor av 7.30-16: en försmak på en vanligt arbetandes persons vardag. Ska bli intressant hur jag reder ut jobb, mat, tvätt, städ, barn m.m. under LIA-perioden.

"I can see clearly now hmmhmmhmmmhmmm".


Anledningen?

Alla fönster i huset är putsade!!! I love it!


Och imorgon kör jag ut alla andra ur huset och skurar golven. Åh vad huset kommer att kännas anständigt!

...som cirkulerar i diverse bloggar..

 

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Ja. Bland annat satt pumpnålar på min son, matat min son på nätterna, klippt greener, tees och fairways, pluggat logistik, haft presentationer på engelska m.m. m.m.

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Näee.. inte vad jag kan komma på...

 

Dog någon som stod dig nära?

Ingen som stod mig nära, men väl en god väns son.

 

Vilka länder besökte du?

Inga. Har bara varit hemma i Sverige.

 

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Ja. Ett jobb, en inkomst, tålamod, ork m.m.

 

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

1/6 när Petter fick en insulinöverdos. Men det gick ju bra! http://sockermamma.blogg.se/2012/june/en-speciell-dag.html

 

Vad var din största framgång 2012?

Att jag klarar studierna med bravur!

 

Största misstaget?

Hmm.. Vet inte om jag begått något vidare värst misstag.

 

Bästa köpet?

Näe kan inte komma på något speciellt... Köper bara tråkiga och nödvändiga saker.

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och räkningar.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att träffa mina vänner och dansa till Arvingarna.

 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Fun. Hela albumet "Some Nights" och Maroon 5 och "Explicit"-albumet. Gick i lurarna hela sommaren på golfbanan. (sommarjobb)

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Samma lika i det stora hela tror jag. Ups and downs..

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Buggat.

 

Vad önskar du att du gjort mindre?

Behövt ta blodsocker på Petter.

 

Blev du kär i år?

Inte det minsta.

 

Favoritprogram på TV?

So you think you can dance.

 

Bästa boken du läste i år?

Lars Keplers böcker.

 

Största musikaliska upptäckten?

Fun.

 

Något du önskade dig och fick?

Påslakan i julklapp. 

 

Något du önskade dig och inte fick?

Självklart. Önskar mig omöjliga saker just nu, bland annat en övervåning.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Jobbade 06-17.30. 

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ja, om jag hade haft pengar att bygga övervåningen.

 

Vad fick dig att må bra?

Bugga och tjöta med bästa vännerna. Bra Hba1c-värden.

 

Vilken kändis var du mest sugen på?

Adam Levine (Maroon 5), säker många fler. ;)

 

Vem saknade du?

Ingen speciell..

 

De bästa nya människorna du träffade?

Ett par studiekamrater.

 

Mest stolt över?

Petter.

 

Högsta önskan just nu?

Ett botemedel mot diabetes.

Härom dagen var min mamma här. Hon är jätteengagerad i Petters sjukdom och vill lära sig så mycket som möjligt för att kunna hjälpa till.
Jag tog vid flera tillfällen blodsocker på Petter (no shit?) och det var en bra dag och värdena höll sig där de skulle. Ett värde var på 5,0 mmol. "Yey!" Säger vi då och gör high five. Och mamma säger "Bra Petter!"
Men är det verkligen bra att berömma honom när han har bra blodsocker? Öh, nej! säger jag. För om vi säger att han är duktig när han har bra bs, vad ska han tänka och vad ska vi säga när värdena är för höga/låga. "Nä du Petter, det var ju inte så bra av dig.." Petter är 5 år och kan inte på något vis påverka vad hans värden ska ligga på. Han vet att det är bäst att ligga mellan 4-6 +- lite grann, och han vet att det är inte är bra att ligga lågt eller högt, då behöver han tablett/insulin. Mer än så behöver han inte tänka på, och han behöver absolut inte ta ansvar för något.
Påpekade det för min mamma, och självklart förstod hon vad jag menade. Hon hade inte tänkt så långt innan.


Jag är i allmänhet inte så mycket för att berömma och ge komplimanger åt barnen. Jag vill inte att de ska känna att de behöver prestera något bra eller vara fina eller duktiga för att jag ska älska dem. Jag bedömer inte deras utseende eller prestationer (ritade teckningar, byggda legobilar), allt för att jag inte vill att de ska bry sig om sitt utseende eller känna att allt de gör måste vara fint. Däremot intresserar jag mig av vad de gör, vad de ritat, frågar om de gillar tröjan och om den var skön och så vidare. Och så överöser jag dem med pussar och kramar och "jag älskar dig" i ord och handling.
Bedömda kommer de bli tillräckligt i sina liv ändå..

Sommaren springer iväg, och snart är det vardag igen. På gott och ont. Nu har vi äntligen fått koll på Petters värden, det är numera sällsynt att det sticker iväg över 15. Hoppas det håller i sig när förskolan börjar igen.
För en månad sen var det inte ovanligt att vi hade minst ett eller fler 20+ värde om dagen. Det hela har blivit mycket bättre sen vi bytt infusionsset. Bort med Cleo 90 (6 mm plastnål) och fram för Neria Detach (6 mm stålnål).
Sen har vi äntligen fått koll på han efterfrukostvärde! Innan gav vi 1,3-1,6E till frukost ungefär. Då stack bs iväg uppåt 20, och så gav vi extra och så damp han ner till 2-3 någon timme senare. Nu har vi mer än dubblat morgondosen och han får runt 3,5E, och han ligger bra hela förmiddagen.
Känns så bra i mammahjärtat när han får ligga under 10 en hel dag!

Sommaren har kantats av lite sjukvårdsbesök för Petters del. Först fick han en varböld på magen, så han har gått på antibiotikakur i 10 dagar. Infektionen gav höga värden, och det var bara tack vare det goda Facebook som jag fick klarhet i att det var just en varböldsinfektion.
Nån vecka senare gjorde Petter en "jättesladd" med cykeln, vilket resulterade i att han har haft högerhanden i ett gipspaket i snart två veckor. Han fick en spricka i ett ben i pekfingret (eller strax bakom), och har fått kämpa en hel del med att få ihop legobyggandet med enbart vänsterhanden (och munnen).. Men på måndag ryker gipset, och så hoppas vi att han får slippa såna missöden ett tag framöver.

Nu ska jag ordna lite mat till mig och ungarna, sen drar vi iväg till västkusten och Skummeslöv för lite semester i barnens farmors stuga.