Sockermamma

Härom dagen var min mamma här. Hon är jätteengagerad i Petters sjukdom och vill lära sig så mycket som möjligt för att kunna hjälpa till.
Jag tog vid flera tillfällen blodsocker på Petter (no shit?) och det var en bra dag och värdena höll sig där de skulle. Ett värde var på 5,0 mmol. "Yey!" Säger vi då och gör high five. Och mamma säger "Bra Petter!"
Men är det verkligen bra att berömma honom när han har bra blodsocker? Öh, nej! säger jag. För om vi säger att han är duktig när han har bra bs, vad ska han tänka och vad ska vi säga när värdena är för höga/låga. "Nä du Petter, det var ju inte så bra av dig.." Petter är 5 år och kan inte på något vis påverka vad hans värden ska ligga på. Han vet att det är bäst att ligga mellan 4-6 +- lite grann, och han vet att det är inte är bra att ligga lågt eller högt, då behöver han tablett/insulin. Mer än så behöver han inte tänka på, och han behöver absolut inte ta ansvar för något.
Påpekade det för min mamma, och självklart förstod hon vad jag menade. Hon hade inte tänkt så långt innan.


Jag är i allmänhet inte så mycket för att berömma och ge komplimanger åt barnen. Jag vill inte att de ska känna att de behöver prestera något bra eller vara fina eller duktiga för att jag ska älska dem. Jag bedömer inte deras utseende eller prestationer (ritade teckningar, byggda legobilar), allt för att jag inte vill att de ska bry sig om sitt utseende eller känna att allt de gör måste vara fint. Däremot intresserar jag mig av vad de gör, vad de ritat, frågar om de gillar tröjan och om den var skön och så vidare. Och så överöser jag dem med pussar och kramar och "jag älskar dig" i ord och handling.
Bedömda kommer de bli tillräckligt i sina liv ändå..

Sommaren springer iväg, och snart är det vardag igen. På gott och ont. Nu har vi äntligen fått koll på Petters värden, det är numera sällsynt att det sticker iväg över 15. Hoppas det håller i sig när förskolan börjar igen.
För en månad sen var det inte ovanligt att vi hade minst ett eller fler 20+ värde om dagen. Det hela har blivit mycket bättre sen vi bytt infusionsset. Bort med Cleo 90 (6 mm plastnål) och fram för Neria Detach (6 mm stålnål).
Sen har vi äntligen fått koll på han efterfrukostvärde! Innan gav vi 1,3-1,6E till frukost ungefär. Då stack bs iväg uppåt 20, och så gav vi extra och så damp han ner till 2-3 någon timme senare. Nu har vi mer än dubblat morgondosen och han får runt 3,5E, och han ligger bra hela förmiddagen.
Känns så bra i mammahjärtat när han får ligga under 10 en hel dag!

Sommaren har kantats av lite sjukvårdsbesök för Petters del. Först fick han en varböld på magen, så han har gått på antibiotikakur i 10 dagar. Infektionen gav höga värden, och det var bara tack vare det goda Facebook som jag fick klarhet i att det var just en varböldsinfektion.
Nån vecka senare gjorde Petter en "jättesladd" med cykeln, vilket resulterade i att han har haft högerhanden i ett gipspaket i snart två veckor. Han fick en spricka i ett ben i pekfingret (eller strax bakom), och har fått kämpa en hel del med att få ihop legobyggandet med enbart vänsterhanden (och munnen).. Men på måndag ryker gipset, och så hoppas vi att han får slippa såna missöden ett tag framöver.

Nu ska jag ordna lite mat till mig och ungarna, sen drar vi iväg till västkusten och Skummeslöv för lite semester i barnens farmors stuga.