Äntligen..
... är alla pigga igen efter nästan 2 veckor av magåkommor.
Barnen var dålig 4-5 dagar var, och Matilda blev ordentligt påverkad då hon inte hade någon matlust och inte åt på två dagar. Som tur var så krävs det nog ganska mycket innan Petter inte vill stoppa i sig något.
I alla fall, när jag trodde det värsta var över fick jag mig själv en riktig däng.. Klockan 4 måndag morgon vaknade jag och fick direkt bege mig till toan och hade helvete en stund. UUUUHhh vad jag inte gillar att kräkas.. Det tog tills 4 på eftermiddagen innan jag kunde äta och dricka utan att det gick rakt igenom. Timmarna innan det var hemska, jag ville häva i mig litervis med vatten, men visste attt det inte var någon speciell idé. Men nu är jag återhämtad och imorgon blir det vardag med praktik och barnomsorg igen.
Jag måste bara nämna att jag är så himla tacksam att mina barn är så fantastiska. Hela måndagen när jag var dålig så lekte och lekte och lekte de, tillsammans. Inga bråk, och när jag frågade om jag skulle sätta på Bolibompa sa de "näää vi vill leeeeka!"
Jag märker att de verkligen kommer ner i varv och inte kräver så mycket mer än varandra (och Cars-bilarna) när vi är hemma längre perioder. Så nu blir de väl lite mer svårstimulerade hemma när de ska tillbaka till dagis/dagmamma,men så är det..
40-årsfesten i lördags var förresten himla lyckad. Jag hjälpte till med servering och disk, så det var några intensiva timmar när den värsta ruschen var. 60 vuxna och 20 barn är en del.. Men när alla ätit och värsta disken var undanplockad kunde jag slappna av och dansa och festa och ha kul. Hade dock nya skor med klack, och efter 3-4 timmars dansande och buggande hade jag blåsor på trampdynorna. Kom hem 4 på morgonen, fick sova ostört till 6.30, sen var jag trött resten av dagen! Och hade ont i knäna. Men det var det värt!!
Barnen var dålig 4-5 dagar var, och Matilda blev ordentligt påverkad då hon inte hade någon matlust och inte åt på två dagar. Som tur var så krävs det nog ganska mycket innan Petter inte vill stoppa i sig något.
I alla fall, när jag trodde det värsta var över fick jag mig själv en riktig däng.. Klockan 4 måndag morgon vaknade jag och fick direkt bege mig till toan och hade helvete en stund. UUUUHhh vad jag inte gillar att kräkas.. Det tog tills 4 på eftermiddagen innan jag kunde äta och dricka utan att det gick rakt igenom. Timmarna innan det var hemska, jag ville häva i mig litervis med vatten, men visste attt det inte var någon speciell idé. Men nu är jag återhämtad och imorgon blir det vardag med praktik och barnomsorg igen.
Jag måste bara nämna att jag är så himla tacksam att mina barn är så fantastiska. Hela måndagen när jag var dålig så lekte och lekte och lekte de, tillsammans. Inga bråk, och när jag frågade om jag skulle sätta på Bolibompa sa de "näää vi vill leeeeka!"
Jag märker att de verkligen kommer ner i varv och inte kräver så mycket mer än varandra (och Cars-bilarna) när vi är hemma längre perioder. Så nu blir de väl lite mer svårstimulerade hemma när de ska tillbaka till dagis/dagmamma,men så är det..
40-årsfesten i lördags var förresten himla lyckad. Jag hjälpte till med servering och disk, så det var några intensiva timmar när den värsta ruschen var. 60 vuxna och 20 barn är en del.. Men när alla ätit och värsta disken var undanplockad kunde jag slappna av och dansa och festa och ha kul. Hade dock nya skor med klack, och efter 3-4 timmars dansande och buggande hade jag blåsor på trampdynorna. Kom hem 4 på morgonen, fick sova ostört till 6.30, sen var jag trött resten av dagen! Och hade ont i knäna. Men det var det värt!!
Kommentarer
Trackback
