Sockermamma

Idag sov barnen sitt längsta nånsin, till 9.30. Skönt att de kan sova ut ordentligt, även om jag själv inte gillar att sova länge (men förmodligen behövde jag det eftersom jag inte vaknade före dem). Petters blodsocker låg inom rimliga gränser trots sent uppvak, men det var inte vant att få frukost så pass sen, så efter frukosten rusade det iväg till 22. :-/

 

På måndag har vi som sagt läkarbesök, och jag ser alltid fram emot det. Förmodligen för att jag tror att läkaren ska komma med någon fantastisk lösning till svängande blodsocker, medan sanningen är den att det är upp till mig själva att lista ut allt.

 

Ska bli intressant dock att se om det hänt något med Petters vikt. Han gick ner i vikt första tiden efter diagnosen och stod sen stilla ett tag. Jag ringde dietist som precis som jag var lite länge för en 4-5-åring att inte lägga på nåt kilo, men vid senaste besöket hade han dock gått upp ett halvkilo så jag hoppas det har fortsatt åt det hållet. Fast både jag och Petters pappa var knubbiga som små för att sedan bli som streck i skolåldern, så jag antar att det är nu som Petter går in i den åldern också. 

 

Kom förresten att tänka på nyårsafton förra året. Den inträffade 4 dagar efter Petters debut, och vi fick permis ett par timmar och åkte hem till min mamma och åt lite mat på eftermiddagen. Kom tillbaka till sjukhuset vid 19-tiden, åt kvällsmat och sen var det läggdags för Petter. Jag själv slocknade medans jag nattade honom för att sedan vakna vid tolvslaget av fyrverkerierna utanför. Sen somnade jag om. Min most exciting nyårsafton nånsin!

 

Kommer också ihåg morgonen efter, jag pigg och utvilad gick och hämtade frukost och i korridoren gick en kostymklädd pappa som såg helt slut (bakfull) ut, drickandes vatten. Minns att jag tyckte han såg så komisk ut, fast mindre komiskt var det väl att han var där av en anledning.. Undrar fortfarande vad som hade hänt hans barn just den natten.